Har varit lite öken dessa dagar...
Har mest suttit (läs legat) hemma. Jag har varit så trött (ingen nyhet jag vet)
Jag var i veckan o tog nya prover tillsammans med mina syskon. Man börjar bli lite av stamkund inne på provtagningen på MAS. Jag har aldrig tänkt på deras bemötande förrän nu sist. Tyvärr så arbetade sköterskan "effektivt" till min nackdel. Klart andra tycker att bara det går fort undan så är det ok.
Men numera så är jag väldigt känslig när folk stressar omkring mig. Först blev hon nog stressad för hon förstod inte riktigt proverna hon skulle ta. Så fick en annan förklara för henne. Sen så skulle allt gå fort. Fram med allt i mega fart, ett ögonblick där trodde jag hon var bionic woman.
Så innan hon skulle sticka mig, så frågade jag henne om hon kunde göra mig en tjänst. Hon såg frågande på mig. Jag frågade om hon kunde ta det lite lugnare, för att hon stressade upp mig.
Då sa hon, att det kunde hon inte rå för. Det är så hon jobbar, hon kunde inte hjälpa att hon var så effektiv. Så sa hon att det var nog bara som att jag var rädd. Jag upplyste henne om att jag är inte rädd för att hon ska sticka mig fel, att jag går ganska ofta dit. Hon sa: Jaså? Jag har aldrig sett dig här?
Nä, jag har aldrig sett henne heller som tur är, men jag vet nog om att jag inte är rädd för sprutan. Jag är bara väldigt känslig när det gäller stress... För.. typ.. jag är.. sjuk.
Hon sa.. ja, men jag kan inte ändra mitt sätt o jobba på.
Nej, du behöver inte ändra på dig när du sticker andra patienter... men kan du bara varva ner lite när du ska sticka mig. (tänkte jag).
Jag tänkte även på om jag borde säga stopp stopp stopp.. o gå ut ur rummet o be om att få en annan sköterska.. men redan här gick stressen in o satte tunghäfta på mig. Jag kände tårarna komma o tänkte .. varför låter jag henne påverka mig?
Min syster kom in o satte sig hos den andra sköterskan o dem pratade på... medans den hysteriska sköterskan stack mig. Hon var tvunget till att prata hela tiden om hur fel jag hade så jag sa.. ok ok ok, jag har förstått men du stressar mig ännu mer när du fortsätter o går på.
Hon dängde sen på ett plåster o sa färdig... det var väl inte så farlig o fortsatte prata på om att alltid jobbar såhär.
Jag gick ut, o min bror gick in o satte sig o skulle bli stucken av henne efter mig. Min syster satte sig bredvid o läste ur en tidning. O jag berättade för henne hur stressad jag blivit. Men.. det var väl inte så farligt.. äsch.. och dessutom... dem stänger ju snart, det är därför hon är stressad.
Ja se.. det var egentligen ingenting... men .. ändå satt jag där med hjärtklappning. Lite missförstådd, lite ensam i min bubbla.
Min bror blev klar, o vi gick mot bilarna. Dem märkte nog inte att jag blev lite tyst efteråt.
Åkte o hämtade min systerdotter som skulle med hem. Där kunde jag äntligen prata av mig med mamma o Mona. Men shit.. det där satt i ett par dagar...
Så.. nu har jag skrivit av mig o jag ska lägga det bakom mig Nu.
God bless
Cari
