Two and a half (wo)men

Jag upplever just nu känslan av att bo själv. Har alltid levt med ngn. Om det inte var bästa vänninan, eller exsambon, mamma, och ja, under en tid med min syster Jecsica och min systerdotter Sheila.

Det var under en kväll vi började följa 2 1/2 män, där vi upptäckte ganska snart likheterna mellan oss och dessa män.

Jecsica var ganska självklar som Alan, pappan som flyttar hem till brorsan Charlie med sin son.
En lite udda filur, som inte alltid hänger med brorsans och sonens skämt.

Själv var väl min likhet med Charlie mer att jag är lite sarkastisk av mig och skämtar gärna med Jecsica. Men där hoppas jag att likheterna tar slut, och ja, att det var mig dem flyttade in till.

Stackars Sheila fick vara sonen Jake. Hon har inget gemensamt med honom. Mer än att hon gillar att smygrapa. (Hahahahahahahaha)

Vi bodde ihopa under ca 5 mån. Det var trångt, fast minst plats hade nog Sheila. Hon hade sitt lilla rum bakom Jecsicas rum. Dvs, bakom soffan där Jecsica sov, där hade Sheila sin tältsäng.

Där fick Jecsica sitt smeknamn Watashi.
Sheila började plugga japanska och startade sitt företag.
Jag upptäckte hur kul man kan ha med Helium.

Nu har dem egen lägenhet, Sheila har ett större rum, Jecsi ska snart bli en Fjällholm.
Men vi kommer alltid kunna minnas tiden i Folkets Hus.
Där det fanns skratt, en del tårar, ännu mer skratt...
Minnen för livet.

Älskar er

"Finns det hjärterum finns det stjärterum"
(men inte nu längre, tji den, nu vill jag bo själv)