Langston Hughes

Well, son, I'll tell you:Life for me ain't been no crystal stair.It's had tacks in it,And splinters,And boards torn up,And places with no carpet on the floor—Bare.But all the time I'se been a-climbin' on,And reachin' landin's,And turnin' corners,And sometimes goin' in the darkWhere there ain't been no light.So, boy, don't you turn back.Don't you set down on the steps.'Cause you finds it's kinder hard.Don't you fall now—For I'se still goin', honey,I'se still climbin',And life for me ain't been no crystal stair. Till alla er tappra God bless Cari

Träningsvärk...

Idag är det torsdag... det vet jag .. för att då kommer Tom. Tom är transportkillen som kommer med veckans beställning av vätskor. Mamma och jag åkte in till stan o gick en runda inne i ett köpcentrum. Sen åkte vi och handlade. Skulle övat idag men stannade hemma.. då jag efter att gått runt ett tag så började jag känna av... att jag hade världens träningsvärk!!! Igår gjorde jag fystestet och gick ju upp och ner för trapporna. Och ja, det kändes idag. Känns som att jag har fått plankor på båda sidorna av benen.. My God va ont det gör! Men imorgon ska jag ut o gå igen... måste RÖRA PÅ MIG!!! Har varit o läst lite tillbaka i tiden hos mina bloggvänner. Är så tacksam att jag hade bloggar o gå in på som hos kidneybönan och livsglimtar. Bara att läsa att andra har samma värk eller besvär som en själv gör att man inte känner så mkt utanför eller konstig. Har börjat tänka på saker jag ska börja med när jag får möjlighet i framtiden. 1. Resa 2. Göra mer musik 3. Lära mig dricka vin (jag tycker det smakar äckligt) 4. Gifta mig med Josh Groban (önsketänkande men aldrig omöjligt) hahaha 5. Gå ner till min verkliga storlek Jag är tokig..... hahahaha men jag ler Godnatt vänner Cari

Tacksamhet

Wow... inatt sov jag 3 timmar. Jag läste ut boken Flyga drake. Kunde inte slita mig från den. Skulle upp tidigt för jag skulle iväg till sjukhuset och få information kring operationen. Kirurgen var helt underbar och gav mig så mkt trygghet. Hon var riktigt human förklarade bra och lyssnade. Hon kände på magen och sa till sin kollega som gick bredvid.. och.. så här ser en PD mage ut. Jag har ju som sagt oroat mig för min uppblåsta mage.. de enda som har lugnat mig har varit kidneybönan och livsglimtar. Men alla andra har undrat över min plötsliga gravid mage (även inom sjukvården) Men den kommer ju gå ner se (efter kortisonmagen)hahaha. Nu gäller det att komma igång med träningen bara. Min syster ska ju också börja blogga. Det är ju viktigt att hon berättar sin del som donator. Jag fick reda på att jag kommer fortfarande stå på väntlista för avliden donator. Just in case dem får in en njure som är en perfect match. Vi började prata lite om mina känslor kring att ha min syster som donator. Och här blev det genast känsligt för mig. Tårarna föll och jag försökte lugna mig. När jag tittade upp igen, då ser jag att att kirurgen satt med tårar i ögonen o lutade sig fram och tog mina händer. Hon bekräftade mkt utav det jag redan visste. Att det är även en gåva för min syster att kunna ge mig sin njure. Ge mig mitt liv tillbaka och att veta att hon är en del av det. Ja, det är ganska normalt att känna så som jag gör. Det är faktiskt väldigt svårt att ta emot en sådan gåva. Det kan verka så självklart, men det är det inte. Man känner sig så självisk. Jag tror inte många kan sätta sig in i hur det känns. Man måste nog ha gått igenom det själv för att förstå. Så... Operationen har blivit satt till v34. Augusti... japp japp... (yuppi!!!!) Nu måste vi bara skaffa namnskyltar till oss. Då de flesta har svårt att se skillnad på mig o min syster. Vill inte riskera att min syster får trippeldos av morfin o så ligger jag o lider hahahaha. Idag har alltså varit en underbar dag. Åt frukost med familjen och Batman.... hahahaha (interntskämt) Sen hem ljuva hem Är enormt tacksam för även denna dag. God bless Cari