tisdag 29 september 2009

Tills dess...

Förra veckan var bra märklig. Hela jag är egentligen väldig svag, men Gud håller mig på fötterna. Har vilat hela helgen. Det blev filmkväll med Sofia i fredags och lördagen bestod av städa o tvätta. Hade värsta träningsvärken efteråt.

Jag sjöng i söndags. Har känt hur ont det gjort efteråt. Men jag vill passa på nu. Vet inte hur länge jag kommer kunna hålla på, så till dess.. så försöker jag rocka på så gott det går.

Har läst på lite om dialys... låter inte alls kul. Ber om mkt mod för att fixa det som väntar mig. Jag har inga svar på de frågor som ställs. Jag funderar lite väl länge när jag måste ta beslut.

Blev bjuden på bio ikväll, var och såg Final destination 3D versionen med Daniel. Får sjuka gå på bio? I don't know.

Jag oroade mig lite dock i onödan i början då jag gillar iiinte skräckisar. Men detta var lite av en komedi då den var så sjuuuuukt dåliiiiiiiiiiiiiig! Men det gjorde mig bra att komma ut lite o bara ta det lugnt. Så.. tack Daniel!

Skriver mer imorgon.

Over n out

Hoy y siempre

Cari

onsdag 23 september 2009

Dröm

Drömde att jag var här hemma med mamma o Sheila.
Plötsligt hör vi ett billarm. Mamma säger, det kanske är din bil Cari.
Vi tittar ut genom fönstret och jag ser inte lånebilen stå parkerad där. Och kommer på sen att den står ju vid den gamla parkeringen. Och den ser vi ju inte från fönstret.

Jag går ut i trappan och tittar ut genom fönsterna i korridoren.
Där ser jag hur en bärgningsbil håller på och ska dra iväg lånebilen.

Saken är den, att jag på kvällen har parkerat sidleds, över två parkeringsrutor. För jag har ju länge sett att den stått tom, och jag mådde inte bra, därför så orkade jag inte hålla på o krångla utan parkerade över båda rutorna.

När jag äntligen kommer ner, vilket känns som en evighet. Ser jag att dem redan har låst alla mina däck. Dem håller på att dra iväg bilen en liten bit så att ägaren till den parkeringsruta jämte mig, ska få plats.
Grannen känner igen mig, kommer fram och skäller o skriker, men lugnar sig då han ser hur dum jag känner mig. Han godtar min ursäkt och går iväg.

Personalen verkar lite småroad och jag inser ju att jag kommer få betala för att dem ska lämna kvar bilen.

Det står en ljus smal lång tjej och sköter pappersjobbet. En ung kille, en gammal gubbe och... Pamela.

Hon kommer fram och hälsar med en kram, hon är ute på praktik!??!!

Den ljusa tjejen kommer fram och upplyser mig om att så här kan du inte parkera. Nä, är det sant? Säger jag och skrattar till lite. Det sarkasm uppskattades inte av henne.

Hon säger att dem har fått gjort ett jäkla jobb bara för att dra iväg bilen någon meter bara för att grannen ska kunna parkera sin bil.
Men jag ser att dem överdriver rejält. Den unge killen skojar något om att dem måste varit en jäkla bra fest jag var på natten innan.

Jag blir lite småirriterad. Antyder du på att jag ska ha druckit? Säger jag till honom. Börjar få spel på dem här framför mig, som får mig till att behöva förklara min situation. Att jag är njursjuk, jag dricker mig inte full..bla bla bla

Märker att tjejen slutat lyssna.
Istället ber jag dem ge mig fakturan. Jag vet ju om att dem kommer inte låta mig komma undan räkningen.

Tjejen ler hånfullt och meddelar mig att dem ger inte faktura. Att jag får betala på plats, annars tar dem bilen. I det här läget så börjar jag få spel, dessutom så är bilen inte ens min. Jag skiter väl i den bilen, dessutom så minns jag att jag har min bil på den nya parkeringen. Min "gamla" Nissan Qashqai.

Jag tittar på Pamela och hoppas att hon inte kommer att säga det till dem. Hon har mest hållt sig i bakrunden, och jag vill inte ställa till det för henne.

Den smala tjejen fortsätter o små håna mig och till sist brister det och jag ger henne en lavett. Hon blir chockad och går in i deras minivan. Killen säger till mig, ok.. det där var inte ok gjort.

Jag får mest spel på att dem har från en början misstolkat hela mig. Och nu har jag inte gjort saken bättre.
Sheila kommer ner för att kolla läget. Och jag säger till henne på spanska att hon inte ska nämna min andra bil. För jag är rädd att dem ska åka dit och låsa däcken på min bil ifall jag inte betalar.

Men killen uppfattar ändå ordet auto och frågar mig, har du en annan bil? För betalar du inte så låser jag däcken där med. Jag säger: om jag hade en annan bil så skulle jag inte säga det till dig. Ger Pamela en blick och hoppas hon inte säger något. Jag säger till killen och gubben.. ok, cut the crap. Hur mkt ska jag betala så jag kan gå hem.

Tjejen lutar sig ut genom ett fönster från minivanen och ger mig en liten papperslapp. Där står allt nedskrivet, hur dags dem kom, hur många låsta däck...ja mkt info. Men inte hur mkt det kommer kosta.

Jag säger vad är detta för skitlapp, helt oproffsigt. Jag vänder på lappen och där har hon skrivit priset för hand. Ser ut som något en nioåring skrivit på mattelektionen. 10.599 kr.

Whaaaaaaaaaaaaat! Är ni helt sjuka i huvet!?! Har ni tagit betalt för lavetten jag gav henne också?! Dessutom så måste jag betala kontant och på plats.
Det är ju som givet att dem kommer ta bilen. Så varför en bli arg. Jag fattar att dem är bara ute efter att lura mig. Så istället säger jag, att dem får ta bilen.

Dem åker iväg, och jag är mer livrädd att dem ska se att jag har den andra bilen.

Jag vaknar och tänker... shiiiit...
hinner vara orolig en halv sekund.

Andas ut... så skönt att det bara var en dröm.

Iallafall det med bilen... jäkla njursjukdomen är ju kvar...

Vänder mig om o försöker sova bort det med, men tankarna har börjat komma så det är lika bra o skriva ner drömmen så jag har något o göra.

Nu hade Luis sagt till mig, shiiit, vilken lång dröm... mmhmmm.. kan inte mer än hålla med.

Over n out

Hoy y siempre


Cari

tisdag 22 september 2009

Bridge over trouble water

Har idag tagit det väääldigt lugnt.
Hade ont i huvudet. Hjärtat som brister. Tankar som farit.
Hjärtat kan både brista av gråt och av tacksamhet. Hmm, märkligt... men ändå.

Sov hela dagen, fick sms och samtal som bara visar på så mkt man har och leva för.
Åkte hem till Jecsica, där mamma lagat mat. Fabbe kom förbi och åt lite. Love my brother, my little mochichi.
Hade rejäl kvalitetstid med Sheila och mamma.

Gjorde bort mig med att skicka iväg ett sms till fel person. Just nu så får det vara och hoppas att man känner mig så pass väl att man förstår att jag menat inget illa. Men men..
Sheila fäste en postit note i pannan på mig, för att markera att hon förstod hur jag kände mig.
Anywaaaaay...

Ska avsluta kvällen med att lyssna på bridge over trouble water, med Whitney & Cece...
Tillägnar den min Sofia... Varje ord är såååå vem du är. Tack för din vänskap, din förståelse, din tillrättavisning, din kärlek, styrka och värme. När jag ser på dig så vet jag att du vill mitt bästa o du vill bara att jag ska kunna sail on by and shine. I know you got my back, and I got yours.
Vi har varit med om sååå mkt. Our time will come.. and damn it... we will shine!

Love you sweetie...





">


over n out

gingerbread baby

Cari

måndag 21 september 2009

I didn't know my own strength...

Stort tack till alla som hört av sig idag. Ni är helt underbara.
Tack Pamela och Sofia. För att ni kom hem till mig. Lät mig gråta ut.

Jag kan inte gå o lägga mig utan att lägga upp denna låt. Med min underbara Whitney Houston. Har följt henne sen jag var väldigt liten. Och det är tack vare henne som jag sjunger.




I didnt know my own strength
And I crashed down, and I tumbled
But I did not crumble
I got through all the pain
Survived my darkest hour
My faith kept me alive
I picked myself back up
Hold my head up high
I was not built to break


Now I know my own strenght
I have the light to find my way
I find it in Your strenght
;)

(Luis, love you toooooooooo)
Hoy y siempre

Cari

Försöker igen

Jag vill inte verka helt nere.. .jag är nere.. men har inte gett upp hoppet.. bara så ni vet det...

Just nu så hör jag på den här låten.... Den är väldigt jag.
Jag vill dela med mig den till dig, ifall du undrar, hur gör hon för att ta sig igenom detta?

Den här biten är viktig för mig. Att du vet... vad jag gör då det ser mörkt ut...




Hoy y siempre

Cari

Jag vet inte vad jag ska säga...

Har inga ord...Förutom...

Läkares ord som surrar i huvudet på mig.

Tvingade mig upp idag, gick till jobbet. Pratade med chefen. Meddelade om operationen i oktober (mandlarna ska bort).

Jobbade klart, hem o vila. Erik från bilfirman ringde, han ska ringa om en stund igen o meddela när jag får min bil. Sa till honom: Erik, säg nu något som gör mig glad. Han lovade att försöka.

Gick o la mig för o vila, telefonen ringde igen, trodde det var Erik. Men nä, det var läkaren.

Hon skulle ringa för min sjukskrivning går ut nu i september. Jag har arbetat deltid hittills.
Hon meddelade mig att hon fått proverna från njurfunktiontestet. Sist vi kollade så låg jag runt 30%.

Jag höll andan...
Tanken slog mig, en sekunds tanke flög förbi, att tänk om hon säger... Carina.. du är helt frisk! Eller, du har nu 50% njurkapacitet! Ett mirakel! Wow...

Men jag sköt undan den tanken ganska snabbt, för jag vägrar få kallduschen.

Jag lyssnade och blundade då hon sa:

Du ligger nu på 18%........................................................................


Jag har inga ord.... just nu... så känner jag att jag vill inte tänka. För jag kommer antigen ge mig in i en förnekelse period eller i en allting-är-över period.

Så jag väljer att meddela alla som bett för mig, haft mig i sina tankar hur det står till.
Kanske är ganska utlämnade att skriva det på facebook och här i bloggen, men sen, det är ju mina vänner jag har där och som läser detta. Och jag tror att ni vill veta hur jag mår? Och dessutom så orkar jag inte ringa runt till alla berätta samma grej till alla gång på gång.

Uff.. lite jobbigt nu och nu och nu och nu, nu, nu nu....

Men jag kommer må bra. Gud är med mig.... och med dig med! Glöm aldrig det.. För det är just Han som håller mig uppe. Hans kärlek och glädje.

Over n out

Hoy y siempre
Cari


Hej alla...

Har inte varit så flitig med att skriva.. förlåt...

Har hänt mkt sen sist...

Har varit intensiva veckor efter semestern i Turkiet.

Har ordnat min systers möhippa.

Vi hade så otroligt roligt.
Måste tacka Sofia, Marina, Pamela och mamma.

Tack för att ni verkligen hjälpte till med att skapa en helt otrolig kväll för Jecsica.

Veckan innan bröllopet var det fullt upp med sångövning, dansövningar, mixade musik med brorsan till danserna. Vigselprogram som skulle sättas ihop, Festprogram. Puh. Det var intensivt men det blev lyckat.

Tack Håkan som var toastmaster på bröllopet tillsammans med mig. Du hoppade in när mina krafter började ta slut. Så tacksamt för att du verkligen gick in för din roll :)

Sofia sminkade mig och Sara hoppade in o hjälpte mig med klänningen 20 min innan själva vigseln. Hon var så lugn så det smittade av sig på mig.

Luis var min solstråle under hela dagen.

Sheila höll ett underbart tal. Mamma höll tal. Fabbe också

Så stolta över alla som verkligen lyssnat o tagit till sig det jag sagt under dagarna som gått.

Det var helt enkelt en underbar dag. Min syster var lycklig. Och det gjorde mig lycklig.

Mamma har varit helt otrolig, hon tog hand om allt praktiska runt omkring mig. Hon kände en stund att hon inte hjälpe till tillräcklig... Men shiiit va fel hon hade.
Bara att finnas till var hjälp nog. Hon har tagit hand om lägenheten, mig, gett mig andrum när jag behövt det. Det hade verkligen inte funkat utan henne. Jag hade inte funkat utan mamma.

Gracias...

Måndag var det iväg och kolla njurfunktionen. Det satte igång mycket känslor. Hamnade i en svacka igen. Tröttheten hann ifatt mig och jag fixade det inte längre.

Just nu så är jag... utbränd?

Jag orkar inte mkt, jag orkar inte tänka. Orkar inte ta beslut.

Vill bara sova. Får spel om jag tänker på framtiden, vem vill inte tänka på framtiden?

Jag vill inte förstora saker, men kan inte heller ignorera. Äsch, vet inte... Detta brukar gå över, så varför oroa folk i onödan?


Så..nu har jag gråtit av mig, ska sova.

Ska jobba imorgon, jag vill, jag måste... jag vill vara.. den jag var innan...

Så...även om jag går igenom den mörkaste dal...så vägrar jag stanna o campa i den...

För jag hatar att tälta!!!
Gud är med mig... och med dig!

over n out


Hoy y siempre



Cari