måndag 21 september 2009

Hej alla...

Har inte varit så flitig med att skriva.. förlåt...

Har hänt mkt sen sist...

Har varit intensiva veckor efter semestern i Turkiet.

Har ordnat min systers möhippa.

Vi hade så otroligt roligt.
Måste tacka Sofia, Marina, Pamela och mamma.

Tack för att ni verkligen hjälpte till med att skapa en helt otrolig kväll för Jecsica.

Veckan innan bröllopet var det fullt upp med sångövning, dansövningar, mixade musik med brorsan till danserna. Vigselprogram som skulle sättas ihop, Festprogram. Puh. Det var intensivt men det blev lyckat.

Tack Håkan som var toastmaster på bröllopet tillsammans med mig. Du hoppade in när mina krafter började ta slut. Så tacksamt för att du verkligen gick in för din roll :)

Sofia sminkade mig och Sara hoppade in o hjälpte mig med klänningen 20 min innan själva vigseln. Hon var så lugn så det smittade av sig på mig.

Luis var min solstråle under hela dagen.

Sheila höll ett underbart tal. Mamma höll tal. Fabbe också

Så stolta över alla som verkligen lyssnat o tagit till sig det jag sagt under dagarna som gått.

Det var helt enkelt en underbar dag. Min syster var lycklig. Och det gjorde mig lycklig.

Mamma har varit helt otrolig, hon tog hand om allt praktiska runt omkring mig. Hon kände en stund att hon inte hjälpe till tillräcklig... Men shiiit va fel hon hade.
Bara att finnas till var hjälp nog. Hon har tagit hand om lägenheten, mig, gett mig andrum när jag behövt det. Det hade verkligen inte funkat utan henne. Jag hade inte funkat utan mamma.

Gracias...

Måndag var det iväg och kolla njurfunktionen. Det satte igång mycket känslor. Hamnade i en svacka igen. Tröttheten hann ifatt mig och jag fixade det inte längre.

Just nu så är jag... utbränd?

Jag orkar inte mkt, jag orkar inte tänka. Orkar inte ta beslut.

Vill bara sova. Får spel om jag tänker på framtiden, vem vill inte tänka på framtiden?

Jag vill inte förstora saker, men kan inte heller ignorera. Äsch, vet inte... Detta brukar gå över, så varför oroa folk i onödan?


Så..nu har jag gråtit av mig, ska sova.

Ska jobba imorgon, jag vill, jag måste... jag vill vara.. den jag var innan...

Så...även om jag går igenom den mörkaste dal...så vägrar jag stanna o campa i den...

För jag hatar att tälta!!!
Gud är med mig... och med dig!

over n out


Hoy y siempre



Cari


1 kommentar:

  1. Tack till dig!!!!!utan dig är jag vilse....din skratt ger mig kraft,du ska bli frisk.mirakel finns,tack för dina ord om mig...jag ska hjälpa dig igenom de mörka dalar,tills ljuset visa sig igen.det har fungerat innan när jag mådde som värst,ursäkta alla som läser nu,kanske mam ska inte ventilera allt på fecebok....men det struntar jag i,MIN DOTTER ÄR SJUK!!!!och jag vet inte mer,,,,GUD LYSSNA NU!!!!mama

    SvaraRadera