Carina Duarte

Jag har berättat innan att jag är njursjuk.

Har ännu inte hunnit lära mig hur jag ska leva med min sjukdom och ibland får jag ta konsekvenserna när jag lurar mig själv att jag inte är sjuk.

Något jag älskar att göra, det är att skratta. Det är det absolut bästa jag vet.

Dels kan det bero på att jag under många år höll inne med vem jag var.

Jag skrattade inte ut. O när jag väl gjorde det så var jag alltid beredd på att han skulle be mig skratta tystare.

Därför så skrattar jag, skrattar för alla de åren. Skrattar för att jag kan skratta.

Jag är tacksam för jag har vänner och även funnit nya vänner som förstår min humor och som peppar mig att komma på världens märkliga saker att skratta åt.

Det är så pass att min syster ibland tror att jag sitter och kommer överens med Luis om hur vi ska uppföra oss. Es puro leseo nonstop!

Idag hämtade jag upp Luis, var tvungen att lägga upp bild då han gör samma miss han gjorde sist. Jag råkade nämligen ta upp rutan o klämde hans hand.
Luis gav ifrån sig ett ljud som lät mer som ett mariachi band som börjat spela på Cielito Lindo.
Ay, ay, ay,ayyyy.....Det har varit en bra dag idag.
Jag vill avsluta med ett foto som Ghiza la upp på facebook.
Ett foto som enligt mig själv, beskriver mig ganska bra. Eller jag vill helst att alla ska se mig såhär. Det är då jag mår som bäst. Skickar mkt kärlek till er, jag vet inte riktigt vem som läser min blogg. Men jag önskar att det aldrig går en dag utan att ni skrattar ut riktigt.

Hoy y siempre

Cari