Nåja, vad är väl en bal på slottet..?

Jämfört med en dag på Njurmedicin - blott ingenting...

Jecsica följde med. Blev lite ledsen när Jecsica pratade med läkaren, bara det att sjukdomen blir liksom på riktigt. Jag går tydligen fortfarande runt o leker att jag inte är sjuk.

Kreatinin har ökat till något under 400. Fick dubbla medicinen på Alfadil. Samt numera kommer jag ta D-vitamin varje dag.

Sen så ska jag/vi (familjen) få prata med en sköterska. Hon kommer info om allt som har med njurarna o göra.. (det var på tiden)

Kom även in och började prata om barn...

Jag har inte gett mig tillåtelse att ens tänka tanken.

Men tänker nu: why not?

Klart jag vill bli mamma.

Jag vill bli mamma inte till bara en, utan kanske två eller tre.

Men idag sprack den bubblan lite igen...

Blev informerad om att skulle jag vilja bli med barn... så är det definitivt inte rätt tidpunkt...
Dvs, jag kommer nu få vänta typ 2-3 år... Då är jag 35 år.. jaha.. Jättekul...

Men jag? Barn? Nu?

Nä nä, jag skjuter det åter igen åt sidan och vad gör det? Jag har ju ändå tyckt det verkat otroligt dötrist och långtråkig.

Men sen..ändå..ju mer tiden gått och jag har mer o mer fått upp hoppet på att det verkligen skulle kunna finnas en helt underbar man som skulle kunna bli en helt underbar pappa någon dag.. ett kärleksbarn med mig...ett barnbarn till mamma...

Fler kusiner till mina syskonbarn som dem i framtiden kommer få passa (hahahhaha)

Tycker jag ändå... att det hade varit...

Så jag.. o ta hand om någon, som verkligen är min.

Ju mer jag tänkt på det idag.. hade varit..

med andra ord...

Alldeles alldeles underbar!

Over n Out

Cari