Det är otroligt hur musik kan få igång ens tankar, ens hjärta.
Jag märker att jag har gått vidare med mycket. Det gör inte ont längre att prata om hur det har varit. Hur mycket man förlorat.

När jag var 13 år, blev jag förälskad i en man. 13 år!
Jag sjöng i Playa och han spelade i en annan latinamerikansk grupp. Vi var konkurrenter.

Han trodde väl jag var mkt äldre då min vännina jag sjöng med var tio år äldre och jag klädde mig inte som en 13 åring.

Det var väldigt romantiskt för en 13 åring, att veta att han, som alla andra svärmade kring, gick runt o frågade om mig. På fester så brukade han titta på mig. Han verkade så mystisk.

Jag minns att jag försökte få fram all information om honom, blev helt till mig om jag visste han skulle spela på ngn fest jag skulle till.

Så pågick det under flera år, vi tittade på varandra, och jag försvann om jag såg att han närmade sig för att prata.

Jag hoppar fram till när jag var 21 och såg honom igen. Hjärtat hoppade till och det kändes som jag var 13 igen.

Vi blev efter en tid ett par. Många gillade inte förhållandet, han var ju 14 år äldre.

Hoppar fram lite till...

Vi var tillsammans i nio år.

Jag har gråtit så mkt,
jag har blivit så sviken.
Jag har ställt upp på att förverkliga någon annas drömmar.
Jag har satt mig själv och min sångkarriär åt sidan.
Jag blev egenföretagare.
Jag har tagit hand om bilverkstans administration.
Jag har puttat ut bilar från verkstaden i december månad.
Jag har gått till jobbet med klumpen i halsen och magont.
Jag har förlåtit gång på gång.
Jag har valt att hålla mig borta från vänner för att inte riskera bli förnedrad.
Jag har blivit förnedrad inför mina arbetskamrater.
Jag har varit skuldsatt upp till öronen.
Jag har betalat av lån som inte var mina egna.
Jag har låtit bli att träffa min egen mor, för att jag inte ville beblanda henne med bitterhet.
Jag ville bespara henne den ångest som både han och hans mamma var experter på att ge.
Jag blev styvmamma till 4 barn.
Jag stod ut med hur han fick sina utbrott, både mot mig och hans ex fick sig sin slänga av hot varannan vecka.

Det räcker nu. Det finns mkt mer. Men det räcker där. Jag besparar även dig som läser detta.

Bägaren gick över då jag fick diagnos om min njursjukdom.
All den psykiska stress gjorde att jag kunde inte vara sjuk ifred.
Låter väldigt sjukt. Men kroppen sa väl ifrån och valde att rädda mig genom att göra mig sjuk. (min egen tolkning)

Men det som startade allt detta var en sång. En sång om någon som fått nog.
Jag har bestämt mig för att mina drömmar ska gå i uppfyllelse.
En av dem lyckades jag med när jag gick o såg Beyonces konsert i Göteborg.

Där sjöng hon denna sång, och jag satt bara och tänkte... YES!

Jag är fri! FRI! Äntligen!!! Jag skrattar och jag skrattar hur högt jag vill! Och hur länge jag vill!
Jag tar för mig av livet och jag skrattar och ler! För jag är fri att göra vad jag vill och när jag vill!