Oye abre tus ojos!

Min underbara vännina Paola lämnade en kommentar på mitt förra inlägg som påminde mig om vilka fantastiska vänner jag har äran att umgås med.

Det fick mig att minnas min 30-års fest.

Jag hade redan en tanke hur jag ville fira min fest. Jag ville ha alla mina närmsta vänner. De som alltid funnits nära.
God mat, lekar, och mkt dans.

All dekoration skulle vara röd, ballonger, dukar, servetter.
Alla gästerna var klädda i rött.

Jag satt själv o valde ut låtarna till festen. Jag hade gamla godingar, 70 tal, 80 tal, 90, tal, salsa, merengue, cumbia, soca, samba.

Dessutom så ordnade mamma så vi kunde vara i Playas lokaler, ni vet, där jag sjöng innan,
Min "morfar", Luis, han gick bort för bara ngt år sen. Men han son Camilo har fortsatt med verksamheten.

Lokalen var fylld av gamla minnen. Foto på mig när jag var fin o tunn. He he he, jag e fortfarande fin, men inte lika tunn. Och det kändes som att morfar också satt till bords med oss. Det var ju då precis 15 år sen jag slutade turnera med Playa.

Min bästa vännina Monica var inte med på festen, hon sjöng med mig i Playa.
Hon bor med sin man o barn uppåt i landet. Men jag kommer skriva mer om min älskade Monni en annan dag porque eso daria para laaaargo...

På festen spelade jag en låt om och om igen (gjorde det med flera andra låtar faktiskt).
Men denna sjöng vi med Playa, och det påminner mig om det goda i livet.

Och min fest var en slags påminnelse om vem JAG var, hur ÄLSKAD JAG är, och att fylla 30 var MIN nya start i livet.

(det var den enda videon jag hittade med bra ljudkvalité)

Försök ignorera las flacuchentas i videon och lyssna istället på texten.

:)

hoy y siempre

Cari