söndag 14 juni 2009

Jeriko

Vaknade väldigt sent idag. Missade helt o hållet 10:30 mötet. (neeeeeeeeeeeeeej)

Jag har haft en helt underbar dag. Var lite småstressad på väg till United.
Sjöng upp i bilen till Boyz II Men.
Övade hastigt, You deserve, Lord you are good, Låt din nåd, Det handlar om dig.

Jag älskar min kyrka. Helt underbara människor.
Jag är så lyckligt lottad att ha hittat hit.

Fabbe kom till kyrkan idag (så glad)
Efter Gudstjänsten gick vi o åt med Mamma, Jecsi, John o Luis.
T bone.. har aldrig varit där innan men maten var god.
Efteråt åkte jag hem.
Har pratat en liten stund med Sofia som har gått o blivit blond.
Någon tyckte hon såg ut som en häst(?) gnäääägg...?


Sitter o bloggar, mitt i natten.
Tänkte skriva borde sova, men det behöver jag inte...
För jag har ju semester!
Lyssnar på en låt som beskriver mig väldigt bra.
Niña Pastori, hon sjunger så som jag känner mig.
Här kommer den...





Jag är jag
Och för en tid sen,
visste jag inte vem jag var längre
Jag var ett skal, som hade en färg som inte var jag.
Jag sken inte längre.
Någon hade lyckats släcka min glöd.
Men nu, har jag börjat hitta tillbaka till mig själv.
Har lärt mig att vara mig själv.
Bara vara jag, våga vara jag.

Den här sången påminner mig om det.
Ibland är jag ingens ibland allas.
Ibland känns det svårt att känna,
ibland känns ingenting alls.
Och för ofta så blir det för mycket
Jag låter mina tankar vandra fritt.
Ibland är det mycket tankar, ibland inga alls.

När ingen ser, det är då jag är jag
Jag låter allt vara, inget kan då nå mig.
Bakom min stängda dörr,
Där kan jag bara vara
Stanna upp, det gör inte längre ont
Och jag är inte begränsad

Jag sjunger ut från mitt inre
Finns mkt som jag inte förstår
och jag kan också ha fel
men jag kanske inte ser det
Jag kan verka svår att förstå
men det är för att jag vet
om du kommer för nära
så ser du
hur ärrad min själ är.

När ingen ser
då är jag den jag är.

Det händer något inombords
en känsla, som gått lite vilse.
Något som vill riva ner skyddsmuren.
Mitt Jeriko.

Vågar jag släppa in?
Vågar jag kasta mig ut?
Släppa taget?
Inte begränsa mitt inre?
Chansa?

Vill inte ge utrymme till sårbarhet.

Jag är stark.
Vill inte verka svag.
Vill inte ge efter.

Men det måste sägas.

Kan inte förneka.

Något har börjat hända.




Hoy y siempre

Cari
">

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar