Är inne i en deppig period. Ingenting stämmer, går in i saker, e klumpig, har ont i händerna, irriterad för ingenting. Vill stanna inomhus för att inte förpesta andra med min närvaro.
Blir ledsen för att göra andra ledsna o oroliga. Jag borde veta bättre.
Jag gör inte längre saker jag skulle vilja göra. Det tar för mkt kraft. Går definitivt inte ut o dansar lika mycket som jag skulle vilja. Jag sjunger inte lika mkt längre. Jag har meddelat familjen att jag inte kan lika mkt som innan. Och oftast följer jag inte med ut när kyrkan gör saker som ex gå o fika på lilla torg. Ni vet, sånt som e trevligt.
Pratade med chefen idag. Hon tyckte jag borde hoppa över vissa saker utanför arbetstid som tar energi ifrån mig. Herregud! Alltså. Sitta helt isolerad hemma.. Jo jo... jättekul... Jag e 31!
Hon var faktiskt snäll som föreslog att jag tar en vecka extra semester. Hon ser att jag är helt slut. Snällt.
Har tränat idag, har sååå ont i händerna. Har ätit var tredje timme.
Men idag har jag varit så trött. O ledsen. Så mkt tankar som äter upp mig invändigt.
O det är småsaker... Alltså, jag vet bättre. Men ibland hinner det ifatt mig.
Utan Gud, ja, jag vet inte....
Det hade inte funkat alls. Jag hade inte orkat.
Men det är bara en sån dag.
Jag är tacksam att ha en underbar mamma. Hon förstår mig. Hon ser mig.
För ibland blir jag så osynlig. Men jag försvinner aldrig från hennes radar.
Tacksam för mina vänner också.
Ibland när det är väldigt svårt o jag plötsligt mitt i allt elände bara kan skratta ut. För sånt som mina vänner gör eller säger. Det gör allt mycket enklare.
Då försvinner sjukdomen.
Förlåt, men kan inte mer än skratta när någon plötsligt får för sig att sätta ett A efter varje ord. (ett nytt språk). Ya Na Sa Coma Sa Habla... jajajjaja
Eller börjar prata med värsta blattespråket utan att tänka sig för. (JAHAAAAAA)
Eller när jag tittar på min vänninas underbara lilla Emilio när han sjunger.
Småsaker som för bort tankarna till annat.
Ska sove nu, för mkt tristess.
Men men.. det e som Petter hade sagt...
Jag brinner för det här permanent
Aldrig för stunden
naturligt bunden med kärlek som cement
Jag bygger från grunden på all skit som har hänt
Det är min tur nu, vinden har vänt
Blir ledsen för att göra andra ledsna o oroliga. Jag borde veta bättre.
Jag gör inte längre saker jag skulle vilja göra. Det tar för mkt kraft. Går definitivt inte ut o dansar lika mycket som jag skulle vilja. Jag sjunger inte lika mkt längre. Jag har meddelat familjen att jag inte kan lika mkt som innan. Och oftast följer jag inte med ut när kyrkan gör saker som ex gå o fika på lilla torg. Ni vet, sånt som e trevligt.
Pratade med chefen idag. Hon tyckte jag borde hoppa över vissa saker utanför arbetstid som tar energi ifrån mig. Herregud! Alltså. Sitta helt isolerad hemma.. Jo jo... jättekul... Jag e 31!
Hon var faktiskt snäll som föreslog att jag tar en vecka extra semester. Hon ser att jag är helt slut. Snällt.
Har tränat idag, har sååå ont i händerna. Har ätit var tredje timme.
Men idag har jag varit så trött. O ledsen. Så mkt tankar som äter upp mig invändigt.
O det är småsaker... Alltså, jag vet bättre. Men ibland hinner det ifatt mig.
Utan Gud, ja, jag vet inte....
Det hade inte funkat alls. Jag hade inte orkat.
Men det är bara en sån dag.
Jag är tacksam att ha en underbar mamma. Hon förstår mig. Hon ser mig.
För ibland blir jag så osynlig. Men jag försvinner aldrig från hennes radar.
Tacksam för mina vänner också.
Ibland när det är väldigt svårt o jag plötsligt mitt i allt elände bara kan skratta ut. För sånt som mina vänner gör eller säger. Det gör allt mycket enklare.
Då försvinner sjukdomen.
Förlåt, men kan inte mer än skratta när någon plötsligt får för sig att sätta ett A efter varje ord. (ett nytt språk). Ya Na Sa Coma Sa Habla... jajajjaja
Eller börjar prata med värsta blattespråket utan att tänka sig för. (JAHAAAAAA)
Eller när jag tittar på min vänninas underbara lilla Emilio när han sjunger.
Småsaker som för bort tankarna till annat.
Ska sove nu, för mkt tristess.
Men men.. det e som Petter hade sagt...
Jag brinner för det här permanent
Aldrig för stunden
naturligt bunden med kärlek som cement
Jag bygger från grunden på all skit som har hänt
Det är min tur nu, vinden har vänt
over n out
Cari
gracias por tus lindas palabras para conmigo,iblan när du skrattar glömmer jag att du är sjuk,jag skulle ge dig min njure, min hjärtat... om du skulle må bättre.vi har Gud med oss som ger oss kraft,han har inte med sjukdomar att göra,vi skapar våra sjukdommar själv genom att inte ta hand om oss innan.du kommer att bli bra!!!te quiero mucho,mami
SvaraRaderaAw tia :(
SvaraRaderaSåna perioder kommer och går, de e väl för att livet ska kunna ballansera och få oss o känna oss mänskliga.
Älskar dig massor! jag hoppas du vet de! KOm hit snart så vi kan spela sims!
Te AMO!